Fru Hansson har ett fint inlägg om relationer kring mamma och dotter.. det fick mej att komma ihåg mina egna funderingar på min relation till min mamma Birgitta... hade den sett annorlunda ut om inte mamma och pappa hade skilts sig när jag var 12år.. förmodligen men det kan jag inte lägga tid på att fundera över, för det kan jag aldrig få veta. det jag vet är att jag har en otroligt bra relation till min mamma idag. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne, hon finns där totalt i vått och torrt. Och genom diskussioner på jobb och med vänner hör man så många som inte har en bra relation med sin mamma. då känner jag mej lyckligt lottad faktiskt.. Min tonårs tid var inte lätt.. det var mkt som rörde sig i mitt huvud och jag var otroligt labil i mitt humör.. jag gapa och skrek, slängde i dörrarna och sårade mamma många gånger, men hon fanns där. hon oroade sig, hon tröstade och hon förstod att jag mådde skitdåligt.. sen när allt la sig och jag lugnade mig, fick utlopp för mina behov om att flytta, plugga på annan ort, åka utomlands som aupair i 1 år, så fanns mamma där som min backup.. när jag fick egna barn så har hon varit ovärderlig! så många samtal hon har fått ta emot på jobbet och på kvällar.. hon har stått pall för alla frågor och utbrott jag har haft kring min relation till min man, till min relation till min far etc, jag kan nog aldrig förstå hur många sömnlösa nätter jag har gett henne då jag ringt sent på kvällen och bara gråtit i luren.. för att nästa dag ringa och säga att allt är bra igen.. alla gånger jag har oroat mej för mina barn, det som har drabbat dem genom åren har hon varit det största stödet, när det gäller frågor och funderingar.. funderingar kring en värld som hon aldrig har hört om, varit med om etc (ADHD) alla flytter vi har gjort min man och jag. stackars mamma vad hon har fått stått ut.. men hon är min bästa vän och jag har mardrömmar om när hon inte finns mer.. vad ska jag göra då???? men jag har också ringt om det där lilla, små glädje ämnen som hänt barnen, som jag har fyndat.. hoppas att det har kompenserat lite grann.=) Idag bor vi i samma stad ialla fall,, om än 3 mil ifrån varandra så är det nämre än 8 mil..=) ( inte för nära bara ;P)
Hon är min klippa och jag hoppas att jag en dag kan återgälda allt, att finnas där för henne när åldern börjar ta ut sin rätt och hon behöver mer stöd.. då ska jag finnas där för min lilla mamma..
Min relation till min dotter känner jag är alldeles underbar.. visst går hon mej på nerverna ibland.. men det har jag säkert också gjort för min mamma OCH för min dotter.. ;P men jag vårdar den ömt.. vill att hon ska vara trygg med att jag finns här vad hon än beslutar sig för att göra med sitt liv, eller var hon än är .. jag har många nätter som jag kan ligga sömnlös och fundera ut lösningar till henne, det gör jag sååå gärna!
var rädda om er därute..
stor kram!
1 små hälsningar:
Vad underbart med en "i-vått&torrt-mamma! Kram på dig!
Skicka en kommentar