målarn och hans fru....

har inget foto egentligen som passar för det här ändamålet så det fick bli en liten blommar..=)

Målar´n och hans fru.. det är min make och mej jag syftar på..
Imorgon torsdag har vi varit ett par i 19 år.. smakar på de siffrorna 10+9 år, nitton.. känns lite skrämmande faktiskt. försöker tänka tillbaka på dessa NITTON åren.. hur har det varit? blev det som vi hade tänkt? ja.. vad säger man.. det har ju inte varit skit, men det har inte heller varit prinsesstårta direkt heller.
men en sak är sann: det finns ingen som kan få mej att skratta så som han kan. men å andra sidan så är det ingen som kan få mej att gråta, bli så arg, så frustrerad, så besviken som han heller. så nä.. inte prinsesstårta..
och många gånger har vi stått med ett ben utanför dörren och burit på en stoor önskan att det skulle vara över, men ändå har man stannat kvar. Ibland undrar jag varför vi håller ihop, men vi gör det på nått magiskt sätt. det är som en kollega sa en gång: Ni hör ihop, ni är för varandra. men ÄR vi för varandra, är jag för honom? är han för mej?
men varför håller vi ihop? om man ser på intressen: vad har vi för intressen som är gemensamma, hm.. kommer inte på några..helt sjukt egentligen men så är det...
och samtidigt så är han min man, det är han och vi får dagarna att flyta på, oftast, och ja jag älskar honom för det kan jag säga.. JAG ÄLSKAR HONOM.. japp.. vi hör nog ihop, vi passar nog ihop.. men jag betonar NOG för man vet aldrig.. vi tar en dag i sänder.. så får vi se sen...

ha det gott..
kramelikram..