det är något som jag alltid har gjort. Många gånger har mina vänner fått frågan: "ser jag ut som hon?" " är jag lika stor som hon?" och det har jag kommit på att fortfarande gör.
sist frågade jag en jobbarkompis, en kollega som jag egentligen är förtrolig med annars, då svarade hon med : - svårt att säga, du är mer fördelad över kroppen och hon har mer mage... hahaha jag har inte frågat någon nån mer gång. men ändå slogs jag av tanken häromdagen, jag frågade mej själv,är vi lika stora...
Sen slogs jag av tanken, varför gör jag det? varför jämför jag mej med andra, så fort en kraftig person, oftast kvinnor är i närheten?
så klart en osäkerhet som jag har, att duga, kraven jag lägger på mej själv att inte sticka ut, men ändå vara någon speciell.
men också för att jag ser mej själv, i mitt inre "öga", att jag är smalare där än vad jag ser ut. och det gör att jag skulle behöva se någon annan i samma size, för att få en bild själv hur andra ser mej. men i samma ögonblick, när jag tänkt tanken klart, så inser jag, varför?????
min egna bild är ju faktiskt viktigast, inte nån annans. Å vad jag är glad att jag känner mej smal och min inre bild bekräftar det, för det betyder att jag kan det här. Jag kommer att lyckas, hade jag bara sett mej som den som är på fotot, i spegeln . så hade det aldrig gått att gå ner i vikt.
jag känner också att jag gör en inre resa hela tiden, och att även den resan utvecklas i den takt som jag går ner i vikt och känner att jag gör rätt val för mej själv och mitt liv.
bara lite funderingar som jag hanterat denna vecka..
ha en go helg.. för det ska jag ♥
1 små hälsningar:
Att jämföra sig med andra är mänskligt och inte så konstigt även om det kan vara dumt!
En go helg till dig också!
Skicka en kommentar