Denna dam blir 11 år nu i mars.. vi hoppas på många år till, men man är ändå medveten om att hon en dag försvinner från oss, och det gör mej redan ledsen..
så mycket glädje, skratt, gos, mys, irritation hon kan bjuda på..
jag så glad för att hon kom till oss. 1.5 år var hon då. de är nu 10.5 år snart... år som rusat iväg..
hon var tänkt som en avelstik på en kennel, men då hon har en pålagring, broskbildning på ena armbågen så de vill inte att hon skulle ha valpar då det kan vara ärftligt, till vår glädje. Det var goaste Mona-Lisa (min bonussyster) som visste att denna dam behövde ett nytt hem. Ända från Ystad kommer hon, vår pärla, och vi åkte gärna och hämtade henne där.
i veckan på jobbet satt vi och pratade om just denna ras, labrador. Min ena kollega har haft en Ariel, Min andra kollega har varit hundvakt till en Ajax i veckan, och hon berättade saker om denna Ajax så tårarna rann, så skrattade vi.. och bara svarade denna hundvakt, *jaa, det är labradoren* tänk att de kan ha såna personligheter.. det berättades om snuttebollen han ska ha på kvällarna, och matte el husse ska sitta på golvet så han kan ligga över benen och snutta på sin boll.. det berättades om en annan labbe som vid 21 på kvällen sätter sig rätt upp och bara stirrar tills husse säger, ska vi gå och säga natti? då ska tydligen denna hund få sällskap upp till sin korg, husse ska rätta till i hans säng, sen lägger sig hunden till rätta och husse lägger en snuttefilt över honom..så sover han hela natten.. hahaha..
Det är ju såna här saker som hundarna får för sig, på eget bevåg, som de tycker är så skönt, och vi dumma ägare hakar på..
ja att ha hund är speciellt.. och det är också sånt man inte heller vill vara utan..
Molly har en egen fotölj brevid min fotölj framför tvn.. där ligger hon på kvällarna när vi ser på tv.. i den (som är ganska trång egentligen för henne) ligger hon och vältrar runt ibland och man funderar på hur hon egentligen får plats.. fast bästa platsen är att ligga nääära nära matte,(mej) så ibland får hon komma upp i min fotölj... trångt som fasen blir det men jisses.. hon sover såå gott och jag får sååån kramp i benen. det är ju inte nån knähund direkt. Men denna labbe kräver sååå lite så det kan jag bjuda på..
vi har diskuterat om vi ska ha hund igen efter att Molly inte finns mer, men jag är osäker. visst vill jag ha hund igen, men om vi är 2 som jobbar heltid som det ser ut att vi kommer att göra, så känns det inte rätt mot hunden, då får vi nog ha hundgård i såfall, så den kan vara ute under dagarna.. men jag vet inte.. den dagen den sorgen..
just nu väljer jag att njuta av Molly och all den ovillkorliga kärlek hon ger..
+ dotterns sheltie som är sin egna personlighet och husses bäbis.. ;P
ha det gott
kramelikram
1 små hälsningar:
Att vara hundägare innebär att man får uppleva ren och sann kärlek varje dag, om och om igen. Jag kommer nog aldrig kunna vara utan hund och att jobba natt som jag gör är perfekt, då är det alltid någon hemma!
Ha en bra nu vecka!
kram, Marie
Skicka en kommentar